Om emotionell intelligens, Greta och Framtiden!

  Tänker att jag vill skriva något om känslighet. Och det enorma värde som vilar i fenomenet.

För vi är så många som fortfarande får fly fördömandets ”du är för känslig-eldar” när våra förmågor tar plats i luftrummet.

Förmågorna som med full kraft, per automatik, lyser upp de mörka vrår där sovande sinnens demoner och outredda trauman gömmer sig.

Förmågorna som ser verkligheten uppifrån och som gör att vi har en näsa för att blixtsnabbt spåra upp orsaker till demoners symtom i andra människors beteenden och irrationella aktioner.

Men det faktum att vi ofta så ödmjukt tror att alla alltid kan se och känna in just detta, på det sätt som är så naturligt för oss, försätter oss lätt i enormt smärtsamma situationer.

Gång på gång.

Där vi rispar huden blodig mot taggarna som demonerna vänder utåt.

Och bränner oss på eldarna som outredda trauman isolerar den stackars själ vi ser där bakom rökridån, med.

Vi som bär de klarkännande egenskaperna och kan se själars fulla potential, vet sällan om det från början.

Och när vi väl insett faktum, så vågar vi istället sällan lita på det.

Det ligger oss närmare att gå med på normernas konservativa syn på sensitivtet och därefter även ta på oss själva skulden för att vi inte passar in i dessa forntida ramar.

Jag vill skriva om oss.

Och jag vill också skriva om framtidsmänniskor som Greta Thunberg.

För de är flera.

Och de bär enbart med sig det som är bra med dessa förmågor nu.

Det dåliga, självutplånande i bristande självtillit, har de lämnat kvar i tiden som det hör hemma i.

Klarsynt och kraftfullt lämnade igår Greta ansvarets bollar i de knän där de hör hemma.

Hon kände och hon visade det.

Hon talade totalt skuldfri och rak i ryggen.

Hon gick sylvasst igenom så många nya skärmar och displayer.

Hon skrev historia.

På så många sätt.

Hon tillhör generationen som ger känsligheten den upprättelse som den förtjänar.

Vi

förtjänar.

Så jag tänkte att jag ville skriva något om känslighet.

Och om hur skammen över fenomenet tillhör det förflutna nu.

And so I did.

Tack för att du läste ända hit.

Å förlåt om du provocerats av bilden eller något annat här.

Men jag kunde faktiskt inte

bry mig mindre.

/ᴬ♡

Foto: Mia Borneberger

Bromma Magasin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *