Känner du igen dig?

KÄNNER DU IGEN DIG?

Vad är högkänslighet [HSP/Empath]?

Vi lever i ett samhälle där både stresstålighet och högpresterande beteendemönster premieras, medan sensitivitet och känslighet i många sammanhang fortfarande förknippas med någon form av svaghet. Ett negativt hinder i vardagen.


” Du är så överkänslig..”

“Det här blev alldeles för flummigt, sorry..”

“Strunta i att bry dig bara, kör ditt race”

“Har du funderat på att söka hjälp för det här?”

“Varför kan du bara inte säga vad du tycker direkt?!”

“Har du blivit religiös eller vad är det med dig nu för tiden?”

“Koncentrera dig mer på dig själv istället, du behöver inte vara så djup varje gång”

“Ta det inte så personligt!”

“Hen är lite speciell..”

“Sköt dig själv och skit i andra..”

“Du blir så himla lätt trött jämt, det är inte friskt..”


Listan på vad en högkänslig person får höra under sitt liv kan göras lång.

Sedan Dr/psykolog Elain Aron år 1991 började publicera sina artiklar utifrån sin forskning kring känslighet har dock begreppet  “highly sensitiv person” sakta tagit plats i ljuset och idag talas det allt oftare öppet om detta personlighetsdrag, som varit en naturlig del av mänskligheten (och djurriket) i alla tider. Därmed närmar vi oss en allt mer upplyst tid där känslighet väger tyngre än stresstålighet bland anställningskraven.

Det högsensitiva nervsystemet – Den utbyggda funktionen hos spegelneuronen 

Vi är alla olika, men vad som finns gemensamt för ca. 20-30 % av mänskligheten/djurriket är avvikelsen i deras nervsystem. Likt en sensor, slår ett högsensitivt nervsystem snabbare i taket än ett nervsystem som i våra dagar räknas ge “ett mer normalt” utslag. Detta kan röra sig om allt ifrån förmågan att hantera smärta, sin omgivning, hur kläderna sitter.. till att känna av hur andra människor/djur mår eller känner i olika situationer.

“Ljus är ljusare, ljud är starkare, lukt och smakupplevelser är intensivare och beröring påverkar den Högkänsliga Personen på en helt annan nivå än medelsvensson.”

– Nathalie Sage, Kraftcoach för högkänsliga

HSP karakteriserar med andra ord alltså en individ som tenderar att visa stor medvetenhet för subtil stimuli, bearbetar information mer noggrant, och är mer reaktiv till både positiv och negativ stimuli. ⌊Acevedo, B.; Aron, A. & Aron, E.N. m.fl. (2014). Den högkänsliga hjärnan: en fMRI-studie⌋

“Avvikelsen” i fråga kan jämföras med andra typer av personlighetsdrag eller fysiska läggningar – såsom en hög matematisk/logisk förmåga, en nedärv tunnare benstomme eller musikalitet. Det är alltså ingen diagnos, utan ett personlighetsdrag. Men självklart kan detta drag, liksom alla andra personlighetsdrag gå hand i hand med obalanser/sjukdomsbilder av både fysiska och psykiska slag.

Draget bottnar rent fysiologiskt i de hjärnstrukturer som kallas spegelneuronsystemet, en struktur starkt förknippad med empatisk respons och medvetande, bearbetning av sensorisk information och planering av beteende.

I fMRI-studien (Acevedo, B.; Aron, A. & Aron vid University of California och Monmouth University – 2014)  kan vi t ex. läsa om hur man genom återupprepad hjärnscanning under längre period kunnat fastställa ett ökat blodflöde och högre aktivitet inom strukturen Anterior Insula hos de högsensitiva hjärnorna. Detta i förhållande till studiens resterande försökspersoner som redan från början visade en mindre uppmärksamhet åt subtil stimuli, bearbetade information mera flyktigt och inte var lika känslomässigt reaktiva.

  • Anterior Insula: Hjärnstrukturen som ligger djupt inne främre hjärnans mitt och som är kopplad till somatosensorisk och interoceptiv information (känslan av kroppens inre tillstånd). Denna hjärnbark består av utvecklingshistorisk äldre bark, så kallad allocortex och räknas ibland till vårt äldre/uråldliga hjärnsystem: limbiska systemet[1]
  • Sturkturen är inblandad i diverse funktioner som är kopplade till homeostas och kognitioner (reglering av kroppsliga funktioner) så som uppmärksamhet och minne, emotioner, empati, språk, tidsuppfattning, balans, smak-, lukt- och hörselupplevelser samt musikupplevelser. I främre delen av Insula finner vi så kallade spegelneuronerna. Nervcellerna som avger nervimpulser både när individen utför en viss handling, och även när individen ser samma handling utföras av en annan individ.
  • Andra däggdjur som har den här typen av nervceller är människoapor, valar, delfiner och elefanter. 

LÄS MER om Spegelneuronernas fantastiska funktion i → Läkaratidningen.se


En person som växer upp i en värld där enbart stresstålighet och högpresterande egenskaper premieras, lär sig oerhört snabbt att anpassa sig efter just den mallen. Trots att nervsystemet oftast i dessa personers fall inte alls matchar kriterierna.

I samband med anpassningen lär sig också dessa personer att snabbt klippa banden till och oftast helt stänga av alla de fantastiska gåvor och förmågor som högkänsligheten i själva verket bär med sig. Förmågor som samhället idag egentligen är i ett så enormt stort behov av.

Detta ”omedvetna/framtvingade val av att stänga av” för en högkänslig person resulterar med tiden så gott som alltid i en eller annan form av fysiskt sjukdomstillstånd/ obalans. Något som kanske närmast kan liknas vid ett vulkanutbrott pga allt som oftast i tidig ålder just trängdes undan.

Detta för att personen ska vakna upp och påbörja resan mot att hämta tillbaka sig själv igen.

Vulkanutbrottet som inte allt för sällan tar sig till uttryck i vad vi ofta kallar för utbrändhet eller annan typ av yrkesskada, är då självklart i sig en gåva som är otroligt viktig att se på igenom kärleksfulla, nyfikna och ömsinta glasögon.

Sanningen bakom orsaker och vägledningen tillbaka till sin innersta, sanna essens upptäcks med hjälp av just dessa glasögon – och när vi genom dem undersöker ledtrådarna som döljer sig i personens nuvarande fysiska symtom, i dagdrömmarna ifrån barndomen och i individens djupaste längtan.


Magin i personlighetsdraget 

Får ett högkänsligt frö chansen att växa och verka i rätt jord, kan sannerligen vad vi ofta kallar för mirakel – ske. Det är “inte för inte” som högkänsliga barn ofta går under benämningen Orkidébarn.

Orkidéplantan som med rätt näring och klimat bjuder oss på dem allra vackraste – och STARKASTE blommorna, när det väl att tid för blomning.

Läs även mer i Svenska Dagsbladets fantastiska serie om just Orkidébarn och högkänslighet från 2012  HÄR >>

UTMÄRKANDE GÅVOR

Generellt kan man säga att dessa blommor representeras i 10 övergripande egenskaper hos en högkänslig person:

  • Förmågan att scanna av sin omgivning i rekordfart
  • Förmågan att se verkligheter ifrån ett helikopterperspektiv – att se alla pusselbitar på samma gång
  • Förmågan att ha en finkänsla /näsa för detaljer och nyanser i alltifrån kommunikation till visuella uttryck
  • Förmågan att känna vad som sker “under ytan”, hur andra personer verkligen mår och hur dessa personer t ex. bör/behöver eller helst vill bli bemötta
  • Förmågan att förädla inre bilder, speglingar och upplevelser i olika former av estetiska uttryck (skrift, foto, musik, inredning, dans, måleri, teater, matlagning etc.)
  • Förmågan att förstå hur hen bör spegla sin omgivning för bästa möjliga “anpassning”
  • Förmågan att känna djupt både med och för människor, djur och natur
  • Förmågan att “trolla” fram helt nya och unika koncept och idéer som t ex. speglar en specifik efterfrågan eller sammanhang
  • Oförmågan att gå emot sig själv och sin egen sanning under längre perioder
  • Förmågan att beröra, provocera och öppna upp andra människor genom att helt enkelt bara uttrycka sina egna känslor/förnimmelser

Dessa egenskaper är samtliga som synes ofta förknippade med en relativt omärkbar kvickhet och intensitet, vilket självklart då resulterar i att det högsensitiva nervsystemet snabbare blir överstimulerat, i jämförelse med ett mindre sensibelt nervsystem.

Denna överstimulans kan yttra sig i allt ifrån extrem trötthet och folkskygghet till sjukdomstillstånd eller känslomässiga breakdowns.

 – Något av det värsta en överstimulerad, högkänslig person kan tvingas uppleva är att i dessa skeden bli missuppfattad eller avvisad pga själva överstimulansens uttryck.

Tyvärr sker detta på daglig basis, på grund utav den än så länge rådande okunskapen i ämnet. Och alldeles för många individer missvisas in i verkligheter som hör mer komplexa obalanser eller psykiska sjukdomsdiagnoser till idag.

Det ovan beskrivna högkänsliga begåvningarna, springer ur tre specifika underkategorier. Många högkänsliga står oftast starkare i någon av kategorierna, medan vissa står med ett ben i varje läger.

Högintuitiv >> LÄS MER

Högempatisk [Empath] >> LÄS MER

Högkännande >> LÄS MER


Nyfiken på Anna Vilds musik? Klicka på handavtrycket!

Senaste inläggen

Automatskrift – Mitt sätt att kanalisera musik som låtskrivare ♥

Nedan följer nu en del av en relativt privat berättelse. Ofta är jag personlig. Men sällan privat. Dock har jag kommit att inse att denna del av min historia, mycket väl kan vara till hjälp för någon annan som just nu sitter i samma situation som jag en gång gjorde.

Därför skriver jag. Privat. Ärligt. Rått och Öppet om min konstnärliga resa som musiker och låtskrivare – ikväll.

Den senaste modulen i utbildningen jag just nu går handlade om automatskrift. Jag fullkomligt älskar att studera och kommer nog göra det på ett eller annat sätt under resten av mitt liv, vid sidan av mitt yrke som Energiterapeut och Artist. För blir man någonsin fullärd? Njae.. Knappast va.. Hela livet går ju ut på att lära. Växa. Utvecklas och expandera.. eller? Åtminstone för mig ♥

Hur som helst. Modulen handlade om Automatskrift. Det vill säga; Att låta ordet flöda genom pennan av sig själv. Att överlämna sin tillit totalt till ödet, den högre intelligensen, källan, universum eller vad som nu passar den skrivande ifråga.

Detta sätt att kanalisera ligger mig oerhört varmt om hjärtat. För alltid har jag skrivit – och alltid har jag älskat känslan av ännu en ny anteckningsbok! Att vika upp pärmen för första gången och insupa doften av orört pappersark..

Dock har jag inte varit medveten om att det just varit automatskrift jag pysslat med. Jag har inte vetat att det hade ett namn. När man låter pennan styra. När man kastar hjärtat framför och springer efter.

Skrivit sedan alltid

För mig har skrivandet under större delen av mitt liv mest bestått av dikter och kortare berättelser, fram till för två år sedan då musiken äntligen kom igenom!

Jag som studerat konstnärligt skapande på både musikhögskola och folkhögskola, hade förväntningar på mig när det kom till skrivande, som jag inte alls kunde leva upp till. Enligt mig själv. Hur mycket jag än ville. Uppfattningar om hur saker och ting skulle gå till – och framförallt LÅTA, förlamade min kreativa nerv totalt.

Vem skulle vilja höra något som kom ifrån mig? Jag kände ju knappt någon som ens uppskattade den musik jag lyssnade på i smyg hemma. Min smak matchade inte den konstnärsakademiska trenden och i samband med det ägnade jag otaliga timmar åt att skämmas över mig själv och för musiken mitt hjärta brann för. Jag skämdes och gömde noggrant de toner som bar egenskapen att sätta mig i trans på två sekunder.

Hade jag där och då blivit satt i kontakt med mediala lärare istället för dem som kämpade med mig i skolan, kanske min resa fram till idag hade blivit något kortare och mindre smärtsam. Men å andra sidan önskar jag ingen del av den resan ogjord nu. För den har givit mig långt mycket mer än vad den tagit ifrån mig! Och jag vore verkligen inte densamma utan den. Jag vore kanske inte ens här.

Den inre rösten

Men någonstans där i kaoset, när jag valde att stiga in i showbusiness och därmed ställa in gitarren i garderoben, visste jag ändå att tiden skulle komma då den skulle åka fram igen. För att då stanna framme för gott.

Efter några år i showscenens förtrollande, hysteriska världar sa kroppen ifrån. Så som sig bör. En historia jag delar i ett annat inlägg, en annan gång.

Detta ledde till att jag tillslut klev av karusellen. Alldeles försent – tyckte min kropp som därefter gav mig en ordentlig åktur, i samband med att jag började studera energimedicin.

Det inre genombrottet

Smärtan som tog sig till olika uttryck i min sargade kropp och före detta arbetsredskap, försatte mig i ett tillstånd där inget gick att hålla inne längre. Ingen sanning gick att försköna och ingen känsla gick längre att dölja.

Då kom musiken. Om de sena kvällarna i februari. Framför ett tänt ljus i ett nedkylt uterum.

Och inget lät som jag trodde att det skulle göra. Som jag trodde att det BORDE göra. Men något sa mig så tydligt där och då – att allt var precis som det skulle. Det som skrevs skulle inte röras. Inte ändras om. Det som krafsades ned skulle låtas stå.

Detta var vad som fick min skrivkramp att släppa; Känslan av att det som skrevs så snabbt under dessa stunder, på något sätt var heligt. Det var inte kopplat till mig som person och därför kunde jag plötsligt lägga all tidigare prestige åt sidan. Insikten bestod alltså i att musiken och min identitet inte längre var detsamma. Musiken var musiken. Och jag var.. en kanal.

Sedan dess har det nu hunnit rinna en hel del tid under broarna och musiken har flödat med den.

Det som dock är tydligt, är hur kanaliserandet inte följer de “klassiker” som för många fungerar mer som regel än undantag; Perioderna då musiken skrivs. Ur mig kommer sällan någonting alls då starka känslor uppträder i mitt system. Berättelserna kring hur låtskrivare komponerar som bäst när de nästintill dränks i sorg eller saknad, är ju annars i princip oräkneliga.  Och det är också detta som gör att sätten att skapa – kan skiljas åt.

Kanalisera gör man i meditativa tillstånd, då det känslomässiga havet ligger lugnt och kanalen till sin egen och världens stora själ därmed ligger öppen och klar. Det som kommer igenom, kommer då ofta relativt snabbt och känslan av att det inte “enbart är jag själv som skriver” – är uppenbar.

Ofta vet man inte heller vad eller vem det handlar om, förrän kreationen är klar. Vilket den blir relativt snabbt i detta avseende.

Sedan detta sätt att skapa blev min vardag, har jag sällan jobbat med en låt längre än 1 timme. OCH – Musik och Text kommer dessutom alltid hand i hand. De föder varandra.

Signalen

Före det är tid för mig att kanalisera något nytt, är det som att jag får en startsignal;

– “Kack knack! Vid nästa lugna stund, ber vi dig göra dig redo för oss att sjunga genom dig Anna”
Signalen kan komma på de mest märkliga sätt; Ofta är den en doft som uppträder för mitt inre, i en helt ologisk situation. Som när jag exempelvis skrev min debutsingel Svalors Hemlighet, då doften av syrenblommor fullkomligt tog över mina sinnen – i mitten av FEBRUARI.

För mig är dofter likväl som känslor av olika texturer typiska triggers/verktyg, som kan förflytta mig mellan tid och rum. Och ofta förflyttas jag tillbaka, relativt långt i tiden. Ibland till stunder i mitt eget liv, ibland till stunder långt före det.

Är detta inte magi – så säg?

Jag är så tacksam över att få uppleva och vara en del av dessa sensationer och processer – och hoppas att jag längre fram även kommer få chansen att inspirera och stödja själar som är fast i det jag en gång var; De konstakademiska trenderna. Skrivkrampen och skammen över vad den inre lågan råkar brinna för!

En stor kram och ett stort tack för att jag fick dela denna del av mig med dig.

Kanske skänkte dig stunden något viktigt, eller bara några extra andetag före läggdags, vilket i sig självklart inte är att förkasta ♥

Önskar dig en skön fortsatt sista timme på detta dygn och en god natt. Om några dagar släpper jag min andra EP: Höstsonater. Jag kan knappt berga mig..!

Fram tills dess finns diverse annat smått och gott att lyssna till på spotify för den nyfikne.

Med värme och klarhet.

Anna


 

  1. Svartmånens budskap för högkänsliga: Bränn vad som ej längre tjänar dig! ◊ 8-9 November 2 Kommentarer